lördag 30 juni 2012

I'm coming home, I'm coming home, tell the world I'm coming home

12.10 går mitt flyg till Vancouver. Sedan vidare till London och Arlanda. Framme klockan fem söndag eftermiddag. 

Hejdå PG, BC, Kanada. Hejdå alla underbara människor jag lärt känna det här året. Jag kommer att sakna er!

(En rapport på den senaste veckans händelser ska ni givetvis få så småningom)

Ses snart,
Ylva

onsdag 20 juni 2012

Everything Comes to an End: Last Day of School

Hej

Igår var det den sista vanliga skoldagen för läsåret (vilket givetvis innebar den sista dagen i high school för många av mina vänner och den sista dagen på Duchess för mig). Dagen började som vilken skoldag som helst - jag steg upp, käkade frukost och gjorde mig i ordning. Dori skjutsade mig till skolan, men redan när vi rullade in på parkeringsplatsen märktes det att det inte var vilken vanligt dag som helst, utan att det var "grad prank day". Överallt, både på lärarnas och elevernas parkeringplats, stod bilar parkerade huller om buller och helt på sniskan. En bil blockerade till och med helt ingången till lärarnas parkering.





Inne i skolan var det mesta precis som vanligt, med undantag att Jareds skåp som är precis bredvid mitt och Sonjas redan var fullproppat med klockor från klassrummen:



Jag och Dani gick till vår första lektion för dagen, culinary arts, där vi lagade fruktpizza.



Journalism var det ingen som brydde sig om att gå till, utan vi ägnade i stället lektionen bland annat åt att pimpa diverse lärares bilar ute på parkeringplatsen. Eller snarare, de andra pimpade bilar medan jag dokumenterade det hela.




Virginia och Sam dekorerar vad som senare visade sig vara  Jenns bil och
 inte en lärares... Ooops!

Här ger de sig på skylten vid infarten till skolan

Något av en glitterfajt bröt ut när de tog itu med rektorns bil


Så här fin var rektorns bil när vi var klara med den
Några andra grad pranks som man kunde se runt om i skolan var dessa: 

Så här såg fönstret i ett av skolans klassrum ut. Sent på söndagskvällen hade
 folk varit där och skrivit på fönstren och så. Tydligen hade det varit en massa
vakter och till och med polis där, så jag är rätt glad att jag inte gick dit...



Ett par tjejer hade ställt i ordning ett "dagen efter/party"-rum i övervåningen på skolans bibliotek. 


Sedan blev det ju då lunchdags. En stund innan klockan ringde började the canyon fyllas upp av elever, främst grade 12s (med stora sopsäcker i händerna), samt en del lärare och admin-folk. Detta är vad som hände precis när klockan ringde ut för lunch:

Innan det ringde ut, folk gör sig redo...

Någon hade tagit med sig en fjärrstyrd heliumballong i form av en haj...
Och där ringer klockan ut!

När resten av skolans elever väl hunnit ta sig ut i the canyon utbröt t.umult
Tyckte rätt synd om städarna som måste ta hand om röran efteråt...
När kaoset väl lagt sig gick jag och Dani för att äta tårta med de andra utbytesttudenterna och vår studievägledare. Från att i början av läsåret varit över tjugo utbytesstudenter var vi nu nere i fyra: jag, Dani, Timothy och Stefanie (Kai var som sagt bortrest men är tillbaka i stan nu). 

Tårtan de hade fixat för oss (som för övrigt vad väldigt god).

Efter lunch var det dags för vår sista engelskalektion. Vi gjorde absolut ingenting, förutom att prata strunt och spela pictionary med litteraturtermer. Lättare sagt än gjort att rita saker som rethorical question, dynamic character, objective point of view eller foil... Men tjejlaget vann i alla fall över killarna. Ha!

Efter engelskan hade jag håltimme som vanligt, och jag ägnade den åt att prata med folk och få fler signaturer på min flagga.



Trots att det borde ha känts konstigt kändes det precis som vilken annan dag som helst när klockan så småningom ringde ut för dagen. Jag, Dani och Sonja stannade en stund och snackade med folk, men sedan började de köra ut alla elever från skolan så vi tömde våra skåp, stängde och låste dem och lämnade sedan byggnaden. Nu var det ju inte sista gången jag var på Duchess eftersom jag har mitt engelskaslutprov nästa måndag, men det vare ju trots allt den sista vanliga skoldagen och rätt sorgligt var det allt. 


Jag och Dani bestämde oss för att gå ner till Prince Georges besökscentrum (att Prince George ens har ett besökscemtrum är ju något av ett skämt) för att leta efter lite souvenirer. Det blev ett antal gratisbroshyrer och några vykort innan vi promenerade hem till mig. Vi chillade en stund och sedan skjutsade Dori oss ner till Second Cup där vi mötte upp med Shirley och Martin för en fika. Eftersom Dani åker till Vancouver på lördag och sedan hem var det sista gången hon kunde träffa Shirley, och vi hade gjort en avskedspresent som vi gav henne för att säga tack för allt hon gjort för oss under det här året. 


Dagen avslutades med att jag, Dori och Alisha åkte ut till stranden för att städa upp och förbereda för festen/övernattningen vi ska ha där på torsdag. Vi stannade till hos Doris pappa och hämtade upp deras kanot (det krävdes en hel del samarbete för att få upp kanoten på biltaket och en hel del knutar och knopar för att fästa fast den). Sedan körde vi en halvtimme i regnet till stranden, där vi rensade ogräs, städade dasset, satte upp studsmattan mm. Det regnade oavbrutet och vid tiotiden var vi helt genomblöta och bestämde oss för att ge upp för dagen. (Lyckligtvis var vädret riktigt bra idag så förhoppningsvis slipper vi regn på torsdag) och åkte hem.

Hare gött!


måndag 18 juni 2012

En springtur i åska och en hundpromenad mitt i natten

Hej!

Fredagen var vår nästa sista skoldag och den ägnade jag åt följande. På culinary arts avslutade vi våra portfolios (där vi samlat recept och bilder på maten vi lagat under terminen), något som involverade limstift, "fun scissors", färgglada papper och fotografier. Block 2 var som vanligt journalism, och där arbetade jag med att avsluta uppslaget om utbytesstudenter till årsboken. Som tur var blev jag klar i tid, och nu återstår bara att betala för min årsbok också så att jag kan få den skickad till mig i höst.

Kortblocket innan lunch var utbytt mot skåpstädning, och jag tömde helt mitt skåp i franskakorridoren och städade även ut de flesta papper, mappar, plastpåsar osv från mitt och Sonjas skåp. Allt detta tog ju inte särskilt lång tid, så när jag var färdig tog jag min flagga och en penna och gick runt och fick folk att signera min flagga. När klockan väl ringde ut för lunch begav jag, Dani, Sonja och Robin (Kai är på en fyra-dagars paddlingstur med sin värdpappa från fre-må så han missar de två sista skoldagarna helt) ner till culinary arts-rummet och käkade rester från gårdagens quinoasallad och lax. Alisha joinade oss också efter en stund.

"Hey Alisha"

Kom igen Sonja, är ett leende för mycket begärt?
Efter lunch hade vi engelska, och lektionen ägnades till största delen åt att snacka fotboll. Sverige höll nämligen precis på att spela mot England i fotbolls-EM, och min lärare och ett par av mina klasskamrater hejade på England. Det stod till en början 1-0 till England, men sedan gjorde Sverige mål, och jag njöt i fulla drag och höll tummarna för att Sverige skulle vinna. Inte för att jag bryr mig ett dugg om fotboll utan bara för att det skulle få tyst på dessa fotbollsfanater... Tyvärr slutade ju väl matchen 3-2 till England och Sverige åkte ur EM, men det var åtminstone kul så länge det varade.

Jag gick en halvtimme tidigare från engelskan och mötte upp med Daniela ute i korridoren. Sedan promenerade vi bort till PGSS för att titta på Martinsdansuppträdande. Han har nämligen varit i en dansklass den här terminen och de hade sin avslutningsuppvisning med olika sorters dans från hiphop till modern till cha cha. Vi hittade Melissa, Luca och Marvin i trängseln och satte oss tillsammans med dem. Martin gjorde bra ifrån sig, och det var några stycken i hans klass som var riktigt riktigt duktiga, så det var helt klart en sevärd föreställning. En rolig sak som hände var att de fick publiken att dansa också. När vi kom in hade alla fått två självlysande armband, och det blev en häftig effekt när de sedan släckte ner hela salen och fick alla i publiken att dansa tillsammans.

Jag snappade åt mig några extra armband och gjorde mig en liten
självlysande regnbåge.
Efter föreställningen följde jag och Dani med Martin backstage, där det fanns enorma mängder mat för dansarna som behövde ätas upp. Chips, seven layer dip, oreos, chokladdoppade jordgubbar och blåbär, costcokakor, m&m:s, frukt, grönsaker... Och ni vet ju hur jag är när det gäller gratis mat. Mer säger jag inte.

Efter att vi följt med Dani, Marvin och Luca till busshållplatsen visade Martin mig runt inne i PGSS, och sedan gick vi tillsammans hem till mig, Han fortsatte till sin värdbrors hus, och jag gick hem och vilade en stund innan Dori kom hem från jobbet och vi fyra gick ut för att käka middag. Vi gick till Mai Thai, och jag och Alisha delade på en mumsig förrättstallrik samt en wok med nudlar. Mycket gott, älskar thaimat! Medan vi väntade på vår mat tittade vi på ytterligare ett par utbytesstudentsprofiler, en italiensk och en finländsk tjej, båda 95:or. De verkade båda väldigt bra, men det lutar nog åt den finska tjejen. 

Resten av fredagskvällen spenderade både jag, Alisha och Kaitlin hemma. Vi tittade på filmen The Other Boleyn Girl som var väldigt bra. Sedan gick vi och la oss eftersom jag och Kaitlin skulle upp och servera frukost på St Vincent de Paul klockan åtta på lördagsmorgonen. Jag har haft väldigt mycket att göra hela veckan och inte fått tillräckligt med sömn, så det var tufft att stiga upp när klockan ringde klockan sju. Men när vi väl var där och började jobba var det lika kul som senast jag var där. Den här gången satte de mig och Kaitlin att rosta bröd och bre smör. De har en väldigt cool brödrostmaskin där man stoppar in brödskivor och de kommer ut rostade på löpande band. Denna syssla tog oss väl någon halvtimma sådär, och när gästerna väl började anlända fick jag uppgiften att servera socker och smör till deras havregrynsgröt. Liksom senast kom de allra flesta gästerna under den första timmen, så mellan tio och elva hade vi sedan inte så jättemycket att göra. Jag pratade lite med Alexis från Duchess som deltog i utbytet med tyskarna och frågade hur hon haft det i Tyskland (de kom hem  från därifrån för någon månad sedan). Min leadershiplärare som bytt till Kelly Road (eller om det var College Heights) halvvägs in på den här terminen var också där, så jag fick chansen att prata lite med honom också medan jag torkade disk. 

Sista halvtimmen ägnades åt att diska och städa upp sedan alla gästerna gått, och vid halv tolvtiden var vi klara och begav oss hemåt till fots. Efter att ha ätit lunch åkte jag och Dori bort till Sarahs hus och lämnade tillbaka hennes ryggsäckar, sovsäckar och liggunderlag som hon lånat ut till oss för vår vandring. Sedan åkte vi till Coscto och handlade mat.

När vi kom hem hade mörka moln börjat dra ihop sig på himlen, men jag bestämde mig för att trotsa vädret och ge mig ut på en löptur. Självklart började regnet ösa ner redan innan jag hunnit nerför gatan, och jag insåg det osmarta i mitt val av en vit t-shirt... Trots regn, åska, blixt och dunder fortsatte jag min springtur, och var väl ute i en 45 minuter kanske. Efter en stund upphörde lyckligtvis regnet och när jag väl kom hem var jag i princip torr igen. 

Senare på kvällen åkte jag och Alisha till Trishas graduation party. Vädret hade klarnat upp och vi satt ute vid brasan och grillade marshmallows. När det lite senare började regna igen sökte vi skydd i hennes garage. Det var ett femtontal andra personer där, bland andra Jennifer, Sonja och Robin. Vi käkade pizza och senare även tårta och hade på det hela taget en väldigt trevlig kväll.

Den specialdesignade tårtan i Duchess färger gult och svart

Jag var väldigt trött, så jag och Aisha beslöt att åka hem vid ettiden på natten. När vi väl kom hem hade vi dock återfått vår energi och begav oss ut på en promenad/joggintur med Alaska ner till hundparken vid skolan. Vi pratade om vad vi ska göra för grad prank. Här är det nämligen tradition att 
avgångsklassen sista skoldagen gör något slags bus på lärarna eller skolan. Vad vi kom fram till, och var resten av avgångsklassen har planerat för i morgon får ni veta senare. Jag lovar att dokumentera allt.

I och med vår lilla promenad blev det sen sänggång och när jag vaknade i morse för att gå till kyrkan var jag om möjligt ännu tröttare än i går morse. Jag tog mig hur som helst ur sängen och körde en Alisha och gjorde mig en spenat- och fruktsmoothie med havregryn till frukost, som jag drack medan jag promenerade ner till kyrkan i regnet. Gudstjänsten var på temat pappor eftersom det är fars dag idag här i Kanada (Grattis till dig pappa trots att det inte är fars dag i Sverige än på ett tag). Jag pratade med Noah, med Doris syster och att par andra personer och insåg att jag bara har en söndag, och alltså bara ett kyrkobesök, kvar innan jag åker hem. Hur sjukt är inte det?

Efter en avocado- och mangosallad till lunch sitter jag nu här och smuttar på en hemmagjord frappuchino medan Alisha pluggar BC First Nations och Dori sätter upp fotoramar på väggen. Ikväll åker Alisha och Kaitlin över till sin pappa igen, och Dori ska jobba så jag blir ensam hemma. Tiden tänkte jag ta tillvara på och packa ihop lite vinterkläder och annat som jag inte behöver längre i en kartong som jag kan gå ner till Parkwood med nästa vecka och skicka hem.

Det är skrämmande hur fort tiden går just nu. Det känns fortfarande overkligt att jag kommer att vara hemma igen om mindre än två veckor. Även om det kommer att bli väldigt svårt att lämna allt och alla här ska ni veta att jag längtar efter er och ser väldigt mycket fram emot att komma hem igen!

Kram!

lördag 16 juni 2012

Adventures in Bear Country

Hej!

Jag kan stolt meddela att jag - med nöd och näppe - har överlevt en vandring i Kanadas urskog! Låt oss börja från början.

I fredags skippade jag och Alisha skolan för att gå till en aktivitetsdag på IMSS (tror att jag berättade om detta i mitt senaste inlägg). Det var mest yngre ungdomar där, men även ett par stycken förutom oss i vår ålder. Dagen bestod av tre workshops: skrattyoga, drama och martial arts. Vi började dock med en kort föreläsning av två poliser från RCMP om att vara streetsmart. Sedan delades vi in i tre grupper och gick till repsektive workshop. Jag och Alisha började med skrattyogan, som var i princip densamma som förra gången. Sedan hade vi en dramaworkshop som hölls av undgomsdramagruppen Street Spririts. Workshopen handlade om mobbing och gick ut på att de spelade upp en pjäs först en gång och sedan en gång till. Andra gången skulle publiken, dvs vi, ingripa och ta en av skådespelarnas plats när någon gjorde något som var fel och kunde göras annorlunda. Jag fick alltså spela både mobbare och elak storebror och försöka omvandla dem till sympatiska personer. Lättare sagt än gjort, speciellt när man som jag inte har någon som helst skådespelartalang... 

Efteråt var det dags för lunch, och det var inte vilken lunch som helst. Där fanns pizza, sushi (från Wasabi!), samosas, frukt, grönsaker, och kakor och brownies från Costco. Muuuuums! Under lunchen hade de även lottdragning för våra konstverk samt "door prizes". Och den här gången hade jag mer tur än på Dry Grad. För mitt konstverk vann jag ett set med akrylfärger och penslar (även fast mitt namn blev draget sist. Alisha vann ett par riktigt satstiga hörlurar och den tredje tjejen en mp3-spelare). Som door prize vann jag och Alisha varsitt 10 dollars-presentkort till Tim Hortons och Alisha lyckades dessutom vinna ett 15 dollars-iTuneskort. En väldigt värd lunch med andra ord. Efteråt gick vi över gatan till en martial arts-studio och vi fick lära oss några självförsvars-moves. Det var riktigt kul! Jag menar, det är ju inte  varje dag man får chansen att brotta ner (och bli nerbrottad av) sin syster.

När dagen var slut hämtade Dori upp oss och vi åkte hem och satte igång att  i ultrarapid packa ihop all vandringsutrustning. På morgonen när jag lyssnade på radio meddelade de nämligen till vår stora lycka att motorvägen var öppnad igen, vilket innebar att vi kunde åka till Raven Lake som planerat. Så efter någon timmes packande satte vi oss i bilen, stannade till på Gyllene Måsens Drive Thru för en kycklingmacka var (jag och Alisha hade fått gratiskuponger tidigare under dagen), och rullade sedan söderut längs Highway 16. Vi passerade Purden och fann snart den lilla skogsvägen vi skulle svänga in på. 13 km in längs den vägen låg vår parkeringsplats. Efter bara ett part minuter fick vi syn på inget annat än en björn! En årsgammal svartbjörn, min första björn någonsin! Lite nervös gjorde det mig dock när vi dessutom såg minst fem sex högar med björnbajs längs vägen...

Efter en lång och skakig bilfärd längs den gropiga vägen nådde vi parkeringaplatsen vid femtiden på fredagseftermiddagen. Vi lastade ur våra ryggsäckar, fäste "björnskallrorna" vid dem och begav oss sedan iväg längs den markerade leden, glada i hågen men med björnsprayen i beredskap. Kan förresten tala om att det enligt väderleksrapporterna skulle regna hela helgen, men den enda nederbörd vi fick var en väldigt lätt och kortvarig skur, annars var det mulet till halvklart mest hela tiden. Så vi hade i alla fall tur med vädret...

Så här såg kartan över lederna ut. Den inringade p-platsen är där vi parkerade. Sedan
var planen att följa leden, passera den första stugan (den lilla ditritade pricken närmast
parkeringsplatsen) och forstätta vidare till Grizzly Den Cabin. Sova över där och fortsätta
runt mot Raven Lake Cabin, ner till andra parkeringsplatsen och sedan tillbaka till bilen
längs bilvägen följande dag. 

Alisha och Dori (Kaitlin var upptagen i helgen och kunde därför tyvärr inte
 följa med)
Jag, Dori och Alisha redo för avfärd
Alisha, jag och Alaska
Efter bara ett par hundra meter längs med leden stötte vi på denna skylt...

... något som fick mig att genast ta reda på hur björnsprayen fungerade.

Vi passerade snart den första stugan och fortsatte mot Grizzly Den Cabin med gott humör. Vädret var över förväntan, det var lagom varmt och utsikten, när vi någon gång ibland kunde se igenom alla träd, vad fantastisk.






Efter någon dryg timmes vandring nådde vi en skylt som sa 2 km, och vi antog att det innebar att det var 2 km kvar till den andra stugan, Grizzly Den Cabin. Så vi fortsatte och tänkte att det borde ju inte ta så lång tid. Problemet var bara att vi gick och gick och gick och där fanns ingen stuga. Efter ett bra tag stannade vi, tittade på kartan och drog slutsatsen att vi måste ha passerat stugan utan att se den. Då vi tycks oss skymta andra orange markeringar en bit bort antog vi att vi befann oss där leden delar på sig (se kartan), vilket skulle innebära att vi var nästan halvvägs till den tredje stugan, Raven Lake Cabin. Vi hade alltså två alternativ: antingen vända och gå tillbaka och försöka hitta Grizzly Den Cabin (alt. gå tillbaka hela vägen till den första stugan, 8 Mile Log Cabin) eller också fortsätta framåt till Raven Lake. Att gå tillbaka kändes som ett nederlag, så vi beslöt att fortsätta. Vädret var fortfarande hyfsat och klockan var inte ens åtta, så vi borde lätt hinna fram till stugan innan mörkret föll.

Efter ytterligare någon timmes vandring började vi bli mer osäkra. Kartan stämde inte överrens med verkligheten då vi hela tiden hade ett berg till höger om oss medan kartan klart och tydligt sa att Raven Peak och Susie's Peak låg till vänster om leden. Något förvirrade fortsatte vi dock genom snön (som på vissa ställen var uppemot en meter tjock fortfarande) i hopp om att hinna fram till stugan innan det blev mörkt. Men när vi befann oss på en stor äng och vi plötsligt inte kunde hitta nästa ledmarkering, hur mycket vi än letade, tog det tvärt stopp. Eftersom vi inte var säkra på vart vi befann oss eller ens vilken av lederna vi följt var det helt uteslutet att fortsätta framåt utan ledmarkeringar. Klockan var nu efter nio och det fanns inte en chans att vi kunde hinna tillbaka till 8 Mile Log Cabin innan det blev mörkt. Skulle vi gräva oss en bivack i snön och spendera natten under bar himmel i kylan och vätan och dessutom med skogen full av björnar? Eller skulle vi börja gå tillbaka, söka efter Grizzly Den Cabin och, om vi fortfarande inte kunde hitta den, tvingas leta oss ner längs leden i mörkret - med skogen full av björnar - ända tillbaka till den första stugan. Intet av alternativen var särskilt lockande, men utan vare sig tält eller något bättre skydd mot väta än våra regnkläder var beslutet ganska enkelt. Alltså vände vi på klackarna och satte av i rask takt tillbaka runt och sedan nerför berget. Medan det fortfarande var ljust och snö i princip överallt var det lätt att följa våra egna spår och vi tillryggalade sträckan tillbaka till punkten där vi först hade blivit tveksamma bra mycket snabbare än åt andra hållet. Problemet var bara att efter det blev det svårare att se leden eftersom det var mindre snö och det började bli mörkt.

Oroliga som vi var över björnarna försökte vi att hålla ett samtal igång hela tiden och Alisha spelade musik på sin mobil, men vi började bli rätt bekymrade att vi inte skulle kunna hitta tillbaka till stugan. Vi gick så fort vi kunde, men det var nerförsbacke och leden var halkig, så det hela var rätt riskabelt. Om någon av oss hade ramlat och gjort sig illa hade vi legat riktigt risigt till. Vi klev igenom snön otaliga gånger och jag fick ett bar rejäla blåmärken på smalbenen, men vi lyckades hålla oss på fötter. Snart var det emellertid så mörkt att vi tvingades sakta ner och lysa oss fram med ficklampan. Jag gick först, lyste på marken efter stigen och spanade efter våra fotspår i leran och snön och lyste på träden och spanade efter de orangea ledmarkeringarna. Det blev bara mörkare och mörkare, och vi började bli riktigt oroliga för björnar. Vi var trötta, hungriga och törstiga men det fanns inte tid att stanna för att ens hämta andan. Det visade sig vara tur att vi tagit hunden med oss, för hon gick före mig på stigen och tycktes känna vägen, och hjälpte till att leda oss längs leden. Lättnaden som uppstod när vi till slut kunde skymta taket på 8 Mile Log Cabin genom träden var obeskrivlig.

Stugan var stor och rymlig med sängplats för säkert åtta personer plus en övervåning. Där fanns ved, en yxa, en kamin, ett bord, stearinljus, tändstickor, grytor, dunkar och till och med en flaska Fireball Whiskey, haha. Dessutom fanns det ett utedass, och efter ett besök dit (tillsammans, ingen av oss hade lust att gå ut i den becksvarta skogen ensam) tände vi en eld i kaminen, satte upp våra genomvåta skor och sockor att torka, rullade ut våra sovsäckar och liggunderlag och kurade sedan ihop oss framför brasan och åt av alla snacks vi inte haft tid att äta under själva vandringen - muffins, torkat kött, nöt- och bärmix, choklad. Klockan hade varit efter elva när vi kom till stugan, och när Dori gick och lade sig stannade jag och Alisha uppe, pratade samt dokumenterade vårt lilla äventyr i gästboken. När vi väl kröp till kojs i våra sovsäckar var klockan väl efter ett, och morgonen därpå unnade vi oss en välförtjänt sovmorgon. Någon gång under natten dog Alishas mobil, så när vi vaknade på morgonen av Alaska skällde som tokig på några förbipasserande vandrare hade vi inte en aning om vad klockan var. Vi lagade havregrynsgröt till frukost och packade sedan ihop våra saker  och städade stugan (det är fascinerande vilken röra tre personer kan lyckas åstadkomma på bara några timmar) medan vi väntade på att Alishas och Doris vandringskängor skulle bli helt torra. Vi diskuterade om vi ville vandra mer men var trötta efter gårdagen och Alisha hade ont i sin vrist, så vi bestämde oss för att bara gå ner till bilen, laga lunch där och sedan åka hem. Här är några bilder av stugan från natten och morgonen:




Det var inte bara vi som var trötta efter den långa vandringen...

Jag och Alisha förevigar våra namn i stugans tak

Jag, Alisha och Alaska redo att ge oss iväg igen på lördagsförmiddagen. 


Vandringen tillbaka ner till parkeringsplatsen var riktigt trevlig. Vädret var återigen helt okej och vi stannade vid en liten fors, fyllde på våra vattenflaskor och tog lite bilder. Jag och Alisha såg även chansen att kunna checka av något som vi haft på vår "bucket list" men som vi strukit eftersom vi inte trodde att vi skulle få möjlighet till det när väl vintern var över. Just det - vi byggde en snögubbe!



Mmmm, finns inget godare än friskt bäckvatten!

Here we go...


Behövs bara ett huvud också

Sådärja!

Taadaa!

Hey sexy, wacha up to?

Efter denna prestation gick vi vidare ner mot bilen. När vi passerade skylten med björnvarningen skrattade vi åt hur vi oroat oss så för björnar igår men nu inte var ett dugg bekymrade. Allting är relativt, så sant som det är sagt.

Vi lagade pasta och åt med pesto och torkat kött. Århundradets måltid - det smakade så fantastiskt gott efter att ha överlevt detta äventyr i detta björnland som är Kanadas vildmark.Sedan packade vi bilen med våra ryggsäckar och oss själva och körde tillbaka till Prince George.

Det blev ett par timmars vila och en välbehövlig dusch för mig innan det var dags att ge sig iväg igen. Kai kom över och vi blev båda upphämtade av Sonja och hennes föräldrar, som skjutsade oss ut till Duchess Parks avgångsklass egna "graduation party" en bit utanför stan. Vädret var vid det här laget fantastiskt, och sittandes eller stådnes runt brasan kunde vi tillsammans med de flesta från avgångsklassen beundra en av de vackraste solnedgångarna jag någonsin sett. Caroline, Nicole och Sarah hade med sig de godaste popcornen ever - hemgjorda kolapopcorn - något som givetvis gjorde min kväll.  Att vara kring så många underbara människor gjorde mig varm om hjärtat, men samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka på att det snart är slut och vi alla måste skiljas åt. Hur som helst blev det en väldigt lyckad kväll/natt, och Sonjas pappa hämtade upp oss och skjutsade mig hem vid tretiden på natten.

Lite drygt tre timmars sömn lyckades jag få innan klockan ringde på söndagsmorgonen. Upp och iväg till kyrkan för att göra blomsnacks till söndagsskolan och sedan gå till gudstjänst nummer två. Efteråt bjöd Doris papps ut oss alla fyra på lunch, och jag åt en väldans god "Chicken Stromboli" på Boston Pizza. Sedan hem igen och packa ryggsäcken full med ett antal ombyten kläder av varierande typ och elegans. Bryns mamma är nämligen fotograf och Bryn hade ordnat så att vi skulle få göra en plåtning tillsammans. Så jag, Alisha, NoeLani, Hannah och Bryn mötte upp och körde ut till en park med järnvägsspår där vi tog en massa bilder. Det var varmt och svettigt men hur kul som helst. Vi åkte även till CNC, stans college och tog bilder där, och  när vi, helt utmattade, kände att vi nog var klara för idag runt halv 6-tiden skjutsade Bryns mamma oss hem till oss. Jag, Bryn och NoeLani bestämde oss för att gå till Timmys och jag provade en av deras Iced Caps (god, men inte i närheten av Starbucks frappuchinos). Vi promenerade hem och efter en middag bestående av mumsiga grillade hamburgare följde jag med Dori och Kaitlin till Doris pappa för att hämta hem lite rabarber från hans stora trädgård.

Det blev en tidig sänggång för mig och sedan en tidig uppstigning och en löptur nere på friidrottsarenen bredvid gymmet. Sedan var det tillbaka till skolan som gällde. Sista skolveckan för terminen, sista skolveckan för mig och alla andra grade 12:s på Duchess någonsin. Lektionerna den här sista veckan har ägnats åt följande. På engelskan hade vi en vikarie må-ti och vi skrev ett gammalt provincial exam för att öva inför det riktiga som tar plats den 25 juni. I onsdags var vår lärare tillbaka och jag och Alisha var tvungna att skriva en  "in-class"-uppsats på poesi som de andra skrivit i fredags. Torsdagens lektion var mindre produktiv - jag hade med mig min stora kanadaflagga och fick den signerad av folk, jag bjöd min lärare och alla mina klasskompisar på Salt & Blandat (med blandade reaktioner - de flesta rynkade på näsan och grimaserade, ett par stycken spottade ut godiset men min lärare gillade dem faktiskt), och vi gick igenom termer och begrepp att plugga på inför slutprovet.

På journalism den här veckan har jag avslutat alla mina årsbokssidor. I torsdags på journalism blev alla grade 12:s kallade till aulan för utdelning av utmärkelser. Själv fick jag givetvis inget award, men Alisha fick ett för art och flertalet sport-, volontär- och "Principal's List"awards delades ut. (om man får Principal's List innebär det att man har max ett B och A i resten av sina ämnen).

Det har varit en händelserik vecka på culinary arts. I tisdags lagade vi "fancy sandwiches" och bjöd in kvinnorna som jobbar i receptionen på smörgåsar och tårta. Jag och Dani gjorde smörgåsar med avocadofyllning, räkor och dill, och Katie och Bryn gjorde grillade mackor med pesto, körsbärstomater och mozzarellaost. De andra från vår klass lagade ägg-, nutella-banan- respektive krämost-körsbärssmörgåsar. Vi serverade också vattenmelonbål samt de tårtor vi bakat och dekorerat förra veckan.

Mina och Danis mackor, openfaced...
... och som dubbelmackor
Mina två tårtor

Och en av Danis
Buffébordet. 
När alla från receptionen väl varit där och plockat på sig smörgåsar och tårtor var det äntligen vår tur att äta. Och jösses så gott det var! Avocadomackorna var underbara, men allra godast var ändå Katies och Bryns grillare mozzarella- och pestomackor. Yuuuumm! När vi väl tömt alla fat med mackor var vi så mätta att vi inte hade någon störra lust att äta våra tårtor. Så jag och Dani ägnade lunchen åt att gå runt till ett par av våra lärare och vår syv och de dem varsin tårta, något som var väldigt uppskattat.

I torsdags lagade vi mat för näst sista gången på culinary arts. En full måltid stod på menyn och jag och Dani hade bestämt oss för en somrig quinoasallad med grönsaker och honungsmelon samt ugnsbakade laxfiléer till det. Meningen var att ha en sås bestående av naturell yoghurt och honung till detta, men eftersom vår lärare köpt vaniljyoghurt i stället för naturell fick vi skrota de planerna. För tro mig, vanilj och lax är inte särskilt gott ihop... Väldigt mumsigt blev det i alla fall till slut.



I tisdags under håltiummen bestämde jag, Dani och Kai oss för att gå bort till Dairy Queen och käka deras himmelskt underbara glass. Sonja och Robin skolkade och följde med. Jag, Sonja och Dani delade på en stor Oreo CheeseQuake Blizzard, något som kan vara bland det godaste jag smakat i glassväg. MUMS säger jag bara. Här har ni bildbeviset:


Och sen är det ju Kai förstås som hellre käkar hamburgare...



Idag på lunchen tjockade jag mig lite till. Vi i MeToWe hade nämligen en liten avslutningslunch tillsammans där vi käkade pizza och åt glass (med alla möjliga sorters mumsiga toppings, tex m&m:s och mini-oreos) och pratade om vad vi, eller snarare de, ska ägna sig åt nästa år. Gott var pizzan och glassen, men jag blev lite väl onyttig när jag senare under dagen dessutom käkade tårta som Robin fått på en av sina lektioner och som han inte ville ha. Men eftersom jag inte har hjärta att slänga mat kände jag mig faktiskt förpliktigad att dra mitt strå till stacken här...

Nu lite kort om vad jag ägnat mig åt utanför skolan den här veckan. Måndagen var Luis sista dag i Prince George (i tisdags åkte han till Toronto för att vara där i en vecka med kompisar och sedan åka hem till Venezuela) och efter skolan bjöd han hem oss och några andra utbytesstudenter för en barbeque. Vi käkade hamburgare och smores, chillade och kollade på film. Jag signerade hans flagga, och insåg att det här kan vara sista gången jag ser Luis på mycket länge, kanske till och med någonsin. Det var tråkigt att säga hejdå när det var dags att åka hem, men ändå var det ingenting emot hur jobbigt det kommer att vara att säga hejdå till mina närmaste vänner och värdfamilj. Och det är helt overkligt att tänka på att det är bara lite drygt två veckor tills dess.

I tisdags efter skolan gick jag till Pine Centre Mall med Dani, Kai och Martin. Jag köpte tre sorters te och ett mikrolock åt Dori i födelsedagspresent. Sedan gick jag med Martin till Value Village där han lämnade in kläder som han inte kan få med sig hem till Tyskland (något som jag säkerligen också kommer att behöva göra). Sedan började han shoppa. Och jag kan säga er att Martin är en riktig tjej när han shoppar, så eftersom jag hade mycket att göra hemma bestämde jag mig för att lämna honom åt sina Abercrombie- och Holistertröjor och allt vad det nu var och gå hem i stället.

Onsdagseftermiddagen ägnade jag och Alisha åt att baka tårta åt Dori eftersom hon fyllde år på torsdagen. Vi hade planerat detta mästerverk till tårta (eller snarare tårtor) under en längre tid och la ner vår själ och hjärta i bakningen. I stället för att baka en stor tårta hade vi bestämt oss för att göra minitårtor, så vi använde muffinsplåten i stället för en tårtform. Våra tårtor bestod av två lager (jordnötsbrownie i botten och chokladkaka ovanpå) med en jordnötssmörsfyllning emellan och sedan chokladsås och Reeses ovanpå. Det är synd och skam att ni inte kan prova dem, för de smakade sannerligen gudomligt, men bilder ska ni i alla fall få. Se och njut!





Dori ville inte vänta till sin födelsedag med att äta sin tårta, så vi högg in
redan på onsdagskvällen. Och gott var det...

Av muffinstopparna som blev över gjorde vi små godbitar med den över-
blivna jordnötssmörsfyllningen. Dessa tog vi med till skolan och gav till Jen,
Trisha och vår lärare under engelskalektionen, något som var väldigt uppskattat.
(Mer omtyckta än mina Salt & Blandat.)

Våra små bakverk (som inte var så jättesmå egentligen) gick hem hos Dori och till och med Kaitlin, som inte är särskilt förtjust jordnötter, verkade tycka att de var helt okej. Senare på onsdagskvällen hjälpte jag Kaitlin att baka biscuits som vi sedan åt med scrambled eggs på morgonen av Doris födelsedag. Presenter och mer tårta hade vi senare, på kvällen. Eftermiddagen spenderade jag med Martin och Dani, och när Dori kom hem från sin födelsedagsmiddag på en resuaturang här i stan med några väninnor kurade vi ihop oss i tv-rummet och öppnade paket. Dori blev glad över teet och verkade verkligen gilla sorten hor provade igår, blåbärssyltste. Alisha gav henne sin målning, som var otroligt häftig och verkligen jättefin. Vi tittade också på profiler för utbytesstudenter nästa år, och med rådgivning från mig bestämde sig Dori, Alisha och Kaitlin för en 97a från Tyskland. Dori vill ha två utbytesstudenter nästa år, så de ska titta på fler profiler också.

Ojoj, det här inlägget blev visst alldeles på tok för långt. Men det får ni helt enkelt dras med - när allt kommer omkring har ni ju bara knappt tre veckors läsande kvar innan ni är officiellt befriade från min blogg. Hur skönt är inte det?

Hoppas att ni alla fått en kanonstart på sommarlovet. Själv är jag inte riktigt där än, men snart så!

Kram!