Veckan som gått

Hej!

Som jag nämnde igår var förra veckan otroligt händelserik (så förbered er på ett megalångt inlägg). Tisdagen var en helt vanlig tisdag - jag och Alisha gick till gymmet på morgonen, vi hade cheerleading efter skolan och på kvällen gick vi alla fyra till Sun Stand Still, där fikat bestod av mina chokladbollar och Doris supergoda pecanminipajer.

På onsdagsmorgonen var det dags för leadership igen (alla dessa tidiga morgnar börjar verkligen tära på krafterna), och vi ägnade hela lektionen åt att slå in kartonger till julens matinsamling. Vissa av oss var mindre seriösa...

Sonja, Kai och Robin framför deras mästerverk

På onsdagskvällen träffades jag och lite folk från Shecana för att gå till Prince Georges 18e Festival of Trees. Festival of Trees är,om jag har förstått det rätt, en slags live-auktion/utställning/välgörenhets-tillställning där företag sponsrar/tillverkar och utsmyckar julgranar, donerar mängder av julklappar och arrangerar det hela mycket vackert. Dessa arrangemang är sedan till salu genom en skriftlig auktion där den som bjuder mest får julgranen och alla klappar, och pengarna går till sjukhuset. Utöver detta fanns ett flertal andra aktiviteter, såsom pysselverkstad för barnen, en presentbutik, en kör som sjöng julsånger, en isrink och gratis varm choklad utanför stadshuset, öppet hus och pyssel i konstgalleriet, samt en samling otroligt satsiga pepparkakshus, även de till salu.

Några av julklapparna framför en av julgranarna

Julie och Martin

Som ni ser, det var inga billiga grejer... Tror att
den dyraste jag såg gick för 13 000 dollar

Vi träffades i alla fall på Tim Hortons, gick tillsammans till stadshuset, drack varm choklad och gick sedan in för att beundra pepparkakshusen. Väl inne i själva utställningsrummet bestämde jag och Martin oss sedan för att hålla barnasinnet i liv genom att gå och pyssla tillsammans med alla de små barnen (jag måste ju trots allt ta tillvara på de knappa tre månaderna jag har kvar innan jag officiellt blir vuxen). Resultatet:

Inte världens bästa bild, men iaf: Martins gran, min gran
och Martin himself

Även om jag blev väldigt varm i min tjocka jacka och vi totalt tappade bort de andra i trängseln så var den en lyckad kväll, och många av julgranarna var riktigt vackra, om än alldeles för överdekorerade för en vanlig persons vardagsrum...

På torsdagen var det äntligen dags för det som vi planerat så länge på leadership: Duchess Park Vinter Formal Charity Gala. Efter skolan stannade vi kvar och hjälpte till att dekorera the canyon, vilket tog gott och väl tre timmar. Efter det blev det en snabb middag hemma och fixning av hår plus sminkning av (experten) Alisha  innan jag och Dani fick skjuts av Dori tillbaka till skolan (som tur var, från början var det tänkt att vi skulle behöva gå dit, vilket inte hade varit så kul i våra korta klänningar och ballerinaskor (i mitt fall, klackskor i Danis)). Hur som helst, när vi kom till skolan hade dansen redan varit igång i nästan en timme, och vi lämnade våra "non-perishable food items" i utbyte mot en gratis flaska vatten, lämnade våra jackor och skor i garderoben, blev fotograferade på röda mattan och äntrade dansgolvet, där vi mötte upp med Robin och Kai (som motvilligt köpt biljetter till dansen), Michelle, Jasmin, Sam och de andra.

Kvällen var väldigt lyckad och jag hade jättekul, även om musiken kunde ha varit bättre och jag blev blöt när Kai hällde en halv flaska vatten över mitt huvud... Det togs ett par bilder av oss, men jag har inte tillgång till dem än, så ni får nöja er med bild av mig och Dani innan dansen.

Dansen slutade vid 11, och efter det var vi från leadership tvungna att stanna en stund för att plocka ner alla dekorationer igen. Inte förrän efter klockan 12 gick jag till slut och la mig, minst sagt trött, men nöjd!

I fredags kväll var det så tänkt att jag, Sonja, Dani och Jasmin skulle gå och se Breaking Dawn eftersom det aldrig blev av förra veckan. Tyvärr var vi för lata för att gå och köpa biljetterna i förväg, så när vi kom dit en kvart innan halv sju-föreställningen började fanns såklart inga platser kvar. Så det blev till att att ta en långfika på Starbucks i stället, och vi lyckades övertala Alisha att skjuta på läxorna och följa med. Och det gjorde inte så mycket - faktiskt ingenting alls - att vi missade filmen, för vi hade det hur mysigt som helst och pratade om allt och inget i nästan tre timmar.

Efteråt följde Dani med oss hem och efter att ha pratat ännu lite till gick vi och la oss runt halv två sisådär. På lördagsmorgonen hade vi planerat att gå till gymmet, men eftersom Dori hade varit uppe hela natten och bakat 13 dussin minicheescakes (som för övrigt blev hur goda som helst) så blev inte det heller av. I stället åt vi en härlig omelett-brunch och sedan var det dags för mig, Alisha och Dani att börja baka vår tårta till tisdagens Shecana Christmas partys tårttävling. Jag tänker inte redogöra för alla detaljer, men tro det eller ej när jag säger att vi spenderade inte mindre än 11 timmar på den där tårtan... Hur i hela friden det kunde ta så lång tid förstår jag inte, men den blev i alla fall riktigt bra till slut. Här är några bilder ur processen:

Vår orginalsketch. Visar på min otroliga konstnärliga förmåga,
eller hur?

Själva tårtan (choklad med chokladglasyr + hackad
choklad/mandlar mellan lagren och jättegod vaniljglasyr utanpå)

Resterna av glasyren som vi använde

Min kreation, Rudolf (som dock med liknar en hund utan
 renhornen)

Alisha jobbar på sin tomtenisse (på grund av mandelmassebrist
var vi tvungna att själva uppfinna ett  surrogat, som tyvärr
torkade och gick sönder när vi väl försökte montera dem på tårtan)

Jultomten och hans nisse i halvfärdigt stadium

En innovativ lösning, eller vad säger ni?

Köket var minst sagt kaotiskt när vi var klara..

Några av julklapparna som vi sedan placerade ovanpå tårtan

Och till sist: den färdiga produkten! Långt ifrån perfekt, men jag
måste säga att jag faktiskt är riktigt nöjd med den! Men tanke på
hur hårt (och länge) vi jobbade med den så borde vi helt klart
vinna tårttävlingen!

Och lilla Rudolf igen, fortfarande utan horn...

När vi var klara vid sådär 11 på kvällen tog det en bra stund att städa upp i köket (ni såg röran). Efter en dags hårt arbete var jag väldigt trött och sov gott hela natten, tills det var dags att stiga upp för att gå till OnRamp och till kyrkan. Eftermiddagen spenderades med att slipa på dikten jag ska läsa upp på julpartyt i morgon och med att Alisha lockade mitt hår igen, denna gång med en lite annan strategi. Sedan gick vi, som ni vet, ut och åt och sedan till gymmet.

Idag är det måndag och dagen förflöt som vanligt - leadership (som ironiskt nog handlade om hur man ska göra för att få ut så mycket som möjligt av sin tid och hur man ska prioritera för att hinna med allt viktigt), prov på socials (ännu ett flervalsprov, och Ylva hade såklart inte pluggat alls), genomgång av sinusekvationer på matten, lunch ute i kylan vandrandes till Timmys och tillbaka, genomgång av hur man lagar en sallad på novice chef, skapande av en spindel på ceramics, sedan cheerleading och en god middag på det.

Nu blir det till att försöka mig på att fixa ett par horn till lilla Rudolf, göra lunch och sedan hoppa i säng! Morgondagen kommer att bli ännu en rolig men lång dag!

Ha det bäst, kram!

Ps. Också värt att nämna från veckan som gått är.
1. Dori köpte naturell yoghurt till mig, vilket var väldig gott efter all smaksatt och sötad yoghurt! Saknar dock filmjölk något obeskrivligt!
2. Detta är spindeln (en svart änka, hane) som jag, Maya och Mercedes jobbar på på ceramics:

3. I fredags kom Dori hem med en balklkänning som tillhör en av hennes vänninors dotter. Passformen är okej, men inte perfekt, och jag önskar att själva kjolen började högre upp, men i övrigt gillar jag den verkligen:

Vilken klänning gillar ni bäst - den här eller den blå?

3 månader

Hej på er!

Idag är det den 27e november, vilket innebär att det är exakt tre månader sedan jag kom till Kanada. Detta firade vi genom att gå ut och äta på en restaurang som heter Moxie's. Jag åt en supergod (men väldigt stark) lax- och spenatsallad med mangosås och nanbröd med smält brieost, för er som är intresserade...

Hur som helst, dags för en liten lägesrapport. Efter tre månader känner jag mig verkligen som hemma - min värdfamilj är helt underbar och jag har vid det här laget fått vänner som jag trivs jättebra ihop med och umgås mycket med (tex behöver jag aldrig fundera på vem jag ska äta lunch med längre). Skolan rullar på (även om jag så småningom börjar tröttna lite på att ha samma fyra ämnen varenda dag) och fritiden ägnas åt cheerleading, gym, kyrkan samt att hitta på saker med värdfamiljen eller kompisar. Kort sagt: jag har det hur bra som helst! Det enda negativa är att tiden tycks rusa iväg - det är mindre än en månad kvar till jul och känns fortfarande som om jag nyss kom hit. Det är helt galet hur fort de här tre månaderna har gått, men jag försöker att hela tiden få ut så mycket av den tid jag har kvar (trots allt hela sju månader), genom att hitta på så mycket som möjligt att göra. Detta innebär tyvärr att jag sällan har tid att skriva på bloggen, vilket ni kanske har märkt. Ett inlägg om veckan som gått (som var väldigt händelserik) kommer att komma upp, jag lovar, men eftersom jag har leadership imorgon och klockan redan är över halv elva så blir det inte ikväll.

En annan sak som börjar märkas är hur länge sedan det var jag såg alla därhemma. Ni ska veta att jag saknar er väldigt mycket och tänker på er varje dag!

Pussokram!

Huset

Hej igen!

Tänkte att jag skulle ta den pluggfria kvällen i akt och lägga upp lite bilder på huset. Jag vet att jag har varit otroligt seg med detta, även om jag tog bilder för massor av veckor sedan. Så även om bilderna är gamla, här är de:

Skrivbordet i mitt rum. Det enda som har förändrats är att jag
numera har ganska mycket mer saker på min anslagstavla

Bokhyllan och den lilla soffan (ovanför den har jag nu en
affisch med Eiffeltornet på)

Sängen, som vanligt prydligt bäddad

Tv-rummet i källaren (vägg i vägg med mitt rum). Vanligtvis
inte riktigt lika stökigt...

Köket sett från "bardisken" mellan köket och vardagsrummet
 (och ja, den är fortfarande lika full med saker)

Köket igen

Alisha, som vanligt pluggandes vid matbordet (precis till
höger om köket)

Vardagsrummet med den öppna spisen, som dock enbart är till
för dekoration. Vad jag vet går det i alla fall inte att elda i den,
inte ens låtsaseld...

Så, detta var de mest intressanta delarna av huset. Om jag får tid någon gång i framtiden så lovar jag att lägga upp fler samt uppdaterade bilder!

Puss!

Frisyrer

Godkväll!

Helgen förflöt inte alls som planerat, med ett missat cardioboxpass, ett inställt biobesök och en utebliven hockeymatch. Trots detta var den rätt så lyckad - jag hann äntligen med att lägga upp Vancouverbilder på fejan, prata med saknade vänner i Sverige, se filmen One Day, äta en väldigt god söndagsfrukost (yoghurt, granolamüsli, jordgubbar och hallon varvat i ett stort glas), gå till OnRamp och till kyrkan, åka över till Danis för kakdekorering och filmen The exorcism of Emily Rose samt städa badrummet.

Igår lockade Alisha mitt hår, och resultated blev förvånansvärt bra:

Bilden är tagen efter kyrkan, då lockarna tyvärr börjat gå ur något

Förhoppningsvis är det ungefär såhär mitt hår kommer att se ut på skoldansen på torsdag. Inte exakt dock, för idag gick jag och Alisha nämligen och klippte oss. Jag fick håret toppat och uppklippt (bara lite eftersom jag vill spara ut håret) och skaffade även snedlugg. Känns konstigt att ha lugg igen efter att ha låtit den växa jag vet inte hur länge, men jag är rätt nöjd med resultatet. Dessutom kostade det bara 10 dollar!

Hemsk bild som inte riktigt visar skillnaden mot förut, men i alla fall. Bilden är tagen på PG:s bibliotek, där jag och Alisha  spenderade någon timme i väntan på att få skjuts hem av Dori. Att gå runt i tonårsavdelningen och se alla böcker jag läste och älskade när jag var yngre väckte en hel del nostalgi. Ack, de gamla goda dagarna när man hade tid att läsa böcker...

En annan sak som hände idag var att jag för första gången i mitt liv skolkade från en lektion. Tro det eller ej, men tyvärr är det sant! Skolk är kanske inte rätta ordet, eftersom det absolut inte var meningen att jag skulle missa leadership, men hur som helt så försov jag mig med sisådär en och en halv timme. Jag hade ställt klockan på 6 och vaknade som planerat. Eftersom jag var uppe till alldeles för sent igår var jag så trött att jag tänkte att ett par snooze inte kunde skada. Problemet var bara att jag efter den tredje ringningen stängde av alarmet. Utan att stiga upp. Resultatet var att jag vaknade en dryg timme senare av att Dori knackade på min dörr. Klockan var då 7.30, vilket är tiden leadership börjar...

Så gick det alltså till när Ylva skolkade för första gången. Men men, någon gång ska ju vara den första! Det enda positiva med situationen var att jag inte missade någon uppgift på lektionen eftersom de bara jobbade med att tillverka nya lådor för nästa matinsamling samt att jag faktiskt kände mig riktigt utvilad när jag till slut steg upp!

Snart är det dags att baka lite chokladbollar till morgondagens Sun Stand Still-möte. Först: lite välförtjänt facebookande (inga läxor idag, yeey!). Förresten, har jag nämnt att jag officiellt inte är en pluggis längre? Efter att ha varit en hårsmån från att få stanna inne över lunchen för socials och fått 6,5 av 13 (C-) på ett arbetsblad i matte (efter att ha stressat ihop sisådär hälften av uppgifterna under genomgången innan läraren samlade in dem) så tycker jag inte riktigt att jag platsar i den kategorin längre. Eller är pluggis något man föds till och förblir för resten av livet? Vad säger ni?

Ha det bäst, kram!

Vintern kopplar sitt grepp om Prince George

Hej!

Veckan som gått har varit riktigt bra! I måndags hade vi ett möte med de fyra Me-to-We-skolorna i PG, där vi fick lyssna på en föreläsning av Dr Opio, en ugandisk-kanadensisk professor på UNBC. Han pratade om  Northern Uganda Development Foundation som bland annat driver projektet att bygga nya brunnar i byar runt om i norra Uganda. Rent dricksvatten är nämligen en bristvara där, något som orsakar många dödsfall varje år. Lösningen på problemet är dock enkel och förhållandevis billig: att bygga brunnar där de behövs och låta byarnas invånare själva ta hand om dem sedan de byggts.

Efter föreläsningen, som var riktigt intressant,  pratade vi lite om vad vi ska göra under resten av året för att samla in pengar till dettta brunnprojekt plus insatser bland tex hemlösa i Prince George. Sedan blev det till att rusa till cheerleadingträningen, där jag och Alisha äntligen fick prova på lyft. Efter ganska många försök fick vi till slut till det såhär bra:

I tisdags kväll, efter ett morgonpass på gymmet och en vanlig skoldag, gick jag Dori och Kaitlin till ännu en Sun Stand Still-träff. Vi fick ingen bannock (eller hur det nu stavas) den här gången, men fick choklad i stället. Nästa vecka är det vår tur att stå för fikat, och jag lovade att jag skulle bara chokladbollar och ta med.

I onsdags efter skolan gick jag, Alisha, Dani och Sonja till The Y för ett träningspass följt av den vanliga yogan. Vi hade kul och det var riktigt bra träning - jag hade träningsvärk i höfterna ända till igårkväll... Värt att nämna är också att det snöade oavbrutet hela onsdagen (jag blev minst sagt snöig när jag följde med Dori för att hjälpa henne dela ut valkampanjlappar i folks brevlådor på kvällen) och hela torsdagen. Just nu har vi säker tre dm snö... Dessutom blev det riktigt riktigt kallt - igår (fredag) var det runt -15 på dagen och på kvällen sjönk temperaturen till -25... Brrr! Vintern har med andra ord kommit, och det med besked!

Här är i alla fall några bilder från onsdagen:

"The canyon", med gympasalen till höger och huvudentrén rakt fram, under lunchtid

Minimandarinen jag åt till lunch (ser ännu mindre ut i verkligheten och är supergod!)

Masken som jag jobbar på på Ceramics and sculpture

Torsdagen inleddes med den hittills överlägset bästa leadershiplektionen - meditation i skolans gym. Passade perfekt eftersom jag var trött efter fyra tidiga morgnar i rad. Resten av skoldagen förflöt smärtfritt (med tillagning av ostfondue på Novice Chef, mmm), och när den var över fick jag och en tjej som heter NoeLani skjuts av Dori till Young Associates (Alisha gick inte den här veckan eftersom hon var halvsjuk), där vi började jobba på att skriva inbjudningen till elevutställningen, som vi ska skicka runt till alla skolor i PG. Efteråt var det dags för mig att laga middag åt min värdfamilj, och denna gång hade jag bestämt mig för att laga något riktigt svenskt, nämligen fläskpannkaka. I brist på lingonsylt fick vi äta den med drottningsylt i stället, något som jag tyckte fungerade helt okej men som de andra tyckte var en konstig kombo tillsammans med fläsket. Och det ska komma från kanadensare, som äter sin skinka med sirap... Hur som helst så tror jag att de gillade själva pannkakan, även om tillbehöret, rivna morötter och rivet äpple, inte var så populärt...

Kvällen ägnades sedan åt att skriva en uppsats/sammanfattning av fyra slag under första världskriget som Kanadensiska trupper var inblandade i och utmärkte sig genom. Min socialslärare envisas med att ge oss hur mycket uppgifter som helst, bland annat ett tjockt häfte med diverse texter att läsa och massor av frågor att besvara. Utöver detta ska vi dessutom skriva en längre uppsats och ha ett prov... Det kanske är bra att jag redan har läst om WW1 två gånger tidigare (även om det gör det hela ganska mycket tråkigare) eftersom jag i alla fall inte kommer att behöva plugga extra till provet. Det som är nytt och intressant den här gången är dock det kanadensiska perspektivet, vilket är lite annorlunda än den svenska eftersom Kanada faktiskt deltog i kriget.

I fredags var det mustaschdag i skolan, med anledning av kampanjen mot prostatacancer (samma kampanj som Kai och Robin deltar i genom att inte raka sig under hela november), och vi köpte vackra mustascher under lunchrasten.

Robin, Dani, Sonja och jag

Under lunchen hade även skolans indian-förening, eller vad man nu ska kalla dem, ordnat ett party med indiansk musik, ansiktsmålning och gratis bannock (dock långt ifrån lika god som den jag åt förra veckan) och en jättegod gryta. Alltid lika trevligt med gratis mat!

De som ville fick skippa fredagens sista lektion för att titta på skolans senior girls volleybollag spela mot Kelly Road. Tyvärr slutade matchen i förlust för Duchess, men det var kul att se laget spela och jag, Sonja och Kai hade en riktigt trevlig pratstund uppe på läktaren.

Efter skolan var det tänkt att jag och Sonja skulle ha en svenskalektion, men hon kunde inte, vilket var ganska skönt eftersom det innebar att jag kunde få skjuts av Dori och slapp gå hem i kylan. På kvällen åkte vi i alla fall till Costco för att handla mat, och självklart för att smaka på alla provsmakningar. Det var precis lika gott som vanligt, men tyvärr har de inte alls lika många provsmakningar på fredag kväll som på lördag eftermiddag. När vi kom hem igen hade jag och Alisha en mysig hemmakväll och jag passade på att visa henne lite bilder från min Vancouverresa och från Uppsala. Jag håller på att försöka övertala Alisha att komma till Uppsala nästa år. Eftersom hon går sitt sista år på high school i år och inte har en aning om vad hon ska göra nästa år så tycker jag att det är en genialisk idé. Och hon verkar själv ganska på, så jag hoppas verkligen att det blir av!

Jag och Alisha hade planerat att gå upp tidigt i morse och gå till cardioboxpasset kl 9. Men eftersom vi stannat uppe alldeles för länge igårkväll så bestämde vi oss för att skippa det och gå och träna på egen hand lite senare i stället. Vilket var precis vad vi gjorde - vi byltade på oss massor av kläder och trotsade minus 20 grader för att gå till The Y (Dori jobbar för kommunvalet hela dagen idag så hon kunde inte köra oss). Efter ett helt okej träningspass hjälpte jag Alisha att färga hennes hår (på gymmet), innan vi duschade och återigen klädde på oss alla kläder för att vandra tillbaka hem igen.

Ikväll vad det tänkt att jag, Dani och Sonja skulle gå och se Breaking Dawn, som hade premiär här igår. Tyvärr ser det inte ut att bli av, så det blir förmodligen till att spendera kvällen hemma i stället.

Hoppas att er lördagskväll var toppen! Saknar er alla, pussokram!

Klänning

Godkväll!

Idag följde Dani med oss till kyrkan, kul! Dessutom åkte vi dit en halvtimme tidigt för att delta i något som kallas för OnRamp och som är en slags diskussionsgrupp som träffas varje söndag kl 10.30. Anledningen till att vi var tvungna att gå dit var att jag och Alisha har tänkt volontärjobba för kyrkan, och för att få göra det behöver vi närvara vid fyra OnRamp-tillfällen. Hur som helst hade de gratis fika där, men jag (håll i hatten) behärskade mig och åt inget fika alls! Anledningen var dels att jag precis borstat tänderna, men också att jag var mätt efter min annorlunda men goda frukost - quinoa med mosad mango och banan.

Efter kyrkan var det äntligen dags att smaka på vår fantastiska dressing, tillsammans med resten av ingredienserna i Wendy's sallad: sallad/färsk spenat, äpple, torkade tranbär, riven ost, kyckling och de honungsrostade pecannötterna. Och även om dressingen fortfarande mer liknade apelsindressing än granatäppeldressing så var det hela väldigt, väldigt gott!

Eftermiddagen spenderades i Pine Centre Mall tillsammans med Sonja, Alisha och Dani. Anledningen: jag var tvungen att hitta en klänning till skoldansen om ett par veckor. Och ni kan ju ana min lycka när jag hittar en klänning (från Sirens) som jag gillar jättemycket och som passar och när jag tittar på prislappen ser jag att den bara kostar 15 dollar! Gillas starkt! Förutom klänningen kom jag dessutom hem med ett halsband (olikt mig, jag vet), från Ardene.

Innan middagen följde jag med Dori för att titta på hennes volleybollmatch (hon spelar varje vecka i Prince George Adult Legue), som tyvärr slutade i förlust. När vi kom hem spenderade jag en stund med att läsa om typisk svensk mat, vilket var väldigt intressant men tyvärr fick mig att längta ännu mer efter filmjölk, mesost och falukorv. Till middag åt vi i alla fall chili con carne, vilket åtminstone såg exakt likadant ut som hemma (med undantag av cellerin och paprikan. Btw så har jag lärt mig äta både paprika och celleri, vilket jag är omåttligt stolt över!).

Det är inte bara mat jag saknar från Sverige, utan min familj, släkt och mina vänner! Hoppas att allt är bra därhemma och att ni också får lite snö snart!

Nu är det strax dags att gå och lägga mig, för i morgon väntar leadership som vanligt. Trots långhelgen känner jag mig långt ifrån redo att gå till skolan igen. Antar att det kan vara det uteblivna höstlovet som spökar...

Godnatt/godmorgon!

Ps. Grattiskramar till min kusin Hanna som fyller 7 år idag!

Pomegranate dressing

Hallå!

Snön är tillbaka. Såhär såg världen ut från köksfönstret när jag åt frukost i morse:

George <3

I morse gick jag, Allisha och Dori till gymmet för att köra cardiobox och sedan gymma lite på det. Efteråt bar det av till Superstore för att handla mat, innan vi åkte till Costco för att få däcken på bilen bytta till vinterdäck. Under tiden som de bytte däck gick vi in på Costco och köpte deras omtalade pommes frites, som mycket riktigt var väldigt goda. Eftersom vi inte var helt mätta efteråt, eller snarare väldigt sugna på mer godsaker, så gick vi in i själva affären och smakade på säkert alla deras provsmakningar. Och det var inte några få heller, utan säkert 15 st, med allt möjligt från kex och ost, ravioli, mangojuice och bönsallad till cheesecake, tårta och Lindor-choklad. Alltsammans var mycket gott, och vi lämnade Costco mätta (!) och belåtna.

Efter diverse andra ärenden runt om i staden åkte vi till slut hem och drack lyxte från Prince Georges motsvarighet till Tehörnan, David's Tea. Jag drack en sort som hette Pumpkin Chai och som var väldigt väldigt god. Hur som helst, efter middagen (pizza igen måste jag erkänna...) så bestämde jag och Alisha oss för att försöka oss på att tillaga vår egen granatäppeldressing (för ett par veckor sedan åt vi världens godaste sallad från Wendy's med granatäppeldressing, och eftersom den inte finns att köpa någonstans var vi helt enkelt tvungna att göra den själva). Vi började med att honungsrosta pecannötter, som blev himmelskt goda! Sedan tog vi itu med dressingen, och vi började bra med att pressa saften ur ett granatäpple, blanda med olja och vinäger och salt och peppar, samt lite sirap (i brist på mer honung).

Eftersom vi hade läst att man skulle tillsätta lite apelsin så gjorde vi det. Det var här som saker och ting började spåra. Vi tillsatte nämligen alldeles för mycket apelsin, vilket helt eliminerade granatäppelsmaken. För att åtgärda detta pressade vi ytterligare ett granatäpple för att dryga ut mängden juice. När detta inte tycktes hjälpa prövade vi med att tillsätta diverse olika kryddor, inklusive kajennpeppar och kanel, som vi trodde kunde dämpa apelsinsmaken. Men icke sa nicke - efter alla våra ansträngningar smakade dressingen fortfarande mest apelsin. Därför började vi genomsöka skafferierna efter saker med granatäppelsmak, och vad vi fann var: en tepåse med smak av jordgubb/granatäpple! Dessutom rev vi i lite granatäppleskal (...) och tillsatte några torkade tranbär/granatäpplen. Vi kände oss som riktiga vetenskapsmän där vi stod med vår trolldryck...

Mmm, gott... eller?

Alisha in action

Även om dressingen fortfarande smakar mest apelsin blev den till slut i alla fall mycket god. Det ska bli riktigt spännande att smaka den i morgon tillsammans med spenat-, äpple- och kycklingsallad samt de rostade pecannötterna!

Godnatt!

Remembrance Day

Hej!

Idag är det alltså Remembrance Day här i Kanada. Jag (och Dori) inledde dagen med att sova till kl 12 (!) och sedan äta brunch bestående av svampomelett. Gott var det och riktigt skönt att sova ut (jag lovar att jag aldrig brukar sova till 12 annars), men lite synd att jag sov så länge eftersom jag
a) missade att skypa med familjen kl 10 som vi bestämt
b) missade det magiska ögonblicket 11-11-11 11:11.

Som tur är kommer ju samma ögonblick ikväll igen, så får väl passa på att önska mig något då i stället.

Igår hade vi i alla fall en Remembrance Day-ceremoni i skolan. Grade 8, 11 och 12 samlades i gympasalen och vi fick lyssna på en kvinna som sjöng en indiansk sång, vi sjöng O Canada och, till min förvåning, God Save the Queen, dramaklassen spelade upp en kort akt, skolorkestern spelade samtidigt som en slideshow med bilder och namn på stupade kanadensiska soldater visades, rektorn pratade kort och några soldater (eller snarare "cadets") marcherade runt lite. Det hela var mycket högtidligt och känslosamt.

Alla fick dessutom en pin i form av en "poppy", dvs en vallmo, att fästa på kläderna. Det var mycket noga att denna poppy skulle sitta på vänster sida, ovanför hjärtat. Vallmon är symbol för Remembrance Day i kanada, anledningen till detta är dikten In Flanders Fields, som skrevs av den kanadensisk soldaten John McCrae på västfronten under första världskriget dagen efter att en av hans vänner hade dött.

In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below

We are the Dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow
Loved and were loved, and now we lie
In Flanders fields

Take up our quarrel woth the foe
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields

En väldigt vacker och känslosam dikt enligt mig.

Min poppy, nu i tryggt förvar på min anaslagstavla

Nu är det strax dags att laga middag (det är helt sjukt var kort dagen blir när man sover till 12...), så vi hörs senare!

Kram!

Pizza night (igen) och vinter

Hej!

I måndags var jag en hårsmån från att få kvarsittning över lunchen på socials. Jag hade nämligen totalt glömt bort att vi hade läxa (tror till och med att jag lämnade alla papper i skolan över helgen), och när läraren tillkännagav att hon tänkte tvinga alla som inte gjort läxan att stanna kvar över lunchen panikskrev jag ihop några svar (så stort som möjligt så att det skulle se ut som om jag hade skrivit mycket) på ämnet orsaker till första världskriget (tredje gången jag läser om WW1 förresten, så jag börjar kunna allt vid det här laget). När jag sedan visade läraren mitt papper (på långt håll, som tur var) förflöt en sekunds nervös tystnad innan hon till slut godkände mitt arbete med kommentaren att jag borde lägga till lite mer detaljer... Phew! Det roliga med det hela var att varken Dani eller Robin hade samma tur - när jag och Sonja gick förbi socialsrummet under lunchen så kunde vi se dem sitta därinne och jobba. Skadeglädje på hög nivå, muahaha!

På kvällen var det dags för ännu en pizza night (fjärde gången jag åt pizza på fem dagar...), denna gång med Shecana. Återigen introducerade jag den (tydligen) svenska klassikern banan- och currypizza, och återigen gjorde den succe! Det förvånade mig verkligen att ingen ens hade hört talas om det innan, men det var kul att alla gillade det!

Melisa från Columbia och Martin jobbar på sin pizza

Dani och två killar från Columbia (pinsamt nog kan jag inte komma ihåg vad de heter)

Daniels (Tyskland) och min pizza

Mjölkrig...

Marvin och Henry

Eftersom det fanns så många olika sorters pizza så var jag självklart tvungen att smaka alla. Och äta mer av de godaste sorterna (tex Martins spenat- och räkpizza, eller hans majs- och tonfiskpizza). Så det hela slutade med att jag åt alldeles för mycket pizza. Förvånad? Nej...

All pizza kompenserades i alla fall något genom att jag och Alisha gick till The Y i går morse. Trots att jag var  dödstrött när jag vaknade så höll gympasset mig åtminstone pigg resten av dagen. På lunchen fick jag äntligen mina skolkläder som jag har förväntansfullt har väntar på så länge! Eftersom jag inte tog med mig några mjukisbyxor överhuvudtaget till Kanada så var jag i stort behov av ett par!

I gårkväll följde jag och Alisha med Dori till ett Sun Stand Still-möte, dvs en slags kyrklig diskussionsgrupp. Det var ganska intressant, och det bästa var att jag fick chans att smaka bannock, ett supergott slagt styekt bröd, nästan som scones. Man äter det med smör och socker, alternativt sylt, och det var verkligen himmelskt gott! Måste få tag på receptet så att jag kan baka det någon gång!

Idag var det en helt vanlig skoldag, förutom att den var kortare eftersom det är onsdag. På socials slapp vi lyssna på lärarens evinnerliga prat eftersom vi hade besök av en indiansk veteran från andra världskriget. Anledningen till att han kom var dels att vi håller på med första världskriget och diskrimineringen av indianer under första halvan av 1900-talet och dels att det på fredag den 11 är Remebrance Day. Remembrance Day är tydligen väldigt stort här, dagen "firas" till minne av alla soldater som stred och stupade i första och andra världskriget (och de andra krig Kanada varit inblandade i), alla är lediga från skolan och arbetet och det hålls diverse parader och liknande runt om i landet. Anledningen till att det är just den 11 november är att första världskriget officiellt slutade den elfte timmen den elfte dagen i den elfte månaden 1918. På fredag kommer vi alltså få uppleva det unika ögonblicket 11-11-11 11:11!

Eftersom det snöade hela förmiddagen gick vi ut på lunchen för att njuta av den nyanlända vintern. Det är galet att det är vinter redan - det känns som om jag just kom hit, när jag i själva verket har varit här i 72 dagar eller knappt två och en halv månad. Och det är bara en 45 dagar kvar till jul... Som sagt, galet! Tiden går alldeles för fort!

Hur som helst så gick vi ut under lunchen, i förhoppning från min sida att vi skulle ha snöbollskrig. Men eftersom man tydligen kan bli avstängd i tre dagar om man kastar snöboll så skippade vi den delen. Det fanns dessutom inte på långa vägar tillräckligt med snö, och den som fanns var väldigt slaskig. Vintern är tydligen väldigt sen i år, för alla säger att det brukar vara mycket kallare än såhär i november. Lika bra att njuta av plusgraderna medan de varar antar jag...

Dani, Robin, jag och Yasmin bakom mitt vackra konstverk

Snart väntar middag för att sedan knalla iväg till gymmet för ett yogapass!

Ha det bäst, ciao!