Time to say goodbye

Klockan är mycket (åtminstone om man ska upp klockan fyra), det har varit en lång och intensiv dag (med packning, ytterligare ett skolbesök, visiter från vänner, middag med familjen, x antal panikartade dubbelkollningar av packningen samt sällskapsspelande) och jag är trött. Förmodligen kommer jag ändå inte att kunna somna, men jag tänkte i all fall göra ett försök att gå och lägga mig.

Men först vill jag bara tacka min familj och alla underbara vänner som jag har träffat de senaste dagarna (och också de som jag inte hunnit träffa såklart). Tack för att ni finns där för mig, tack för att ni hoppas att mitt visum inte ska komma men glädjs med mig när det gör det, tack för att ni berättar att jag kommer att dö på planet men säger åt mig att inte oroa mig, tack för att ni påminner mig om hur mycket roligt jag kommer att missa här hemma men säger att jag kommer att ha the time of my life i Kanada. Ni betyder allt för mig, och det är riktigt riktigt jobbigt att säga hejdå. Men, som sagt, det är ju inte för evigt!

Hejdå allihopa och ha det BÄST här hemma i Sverige!

Tusen kramar!

Jag och Luisa, som inte kan följa med till flygplatsen 

i morgon eftersom vi inte har plats i bilen