Om en vecka är jag på väg. Om bara en enda liten ynklig vecka lämnar jag Uppsala och det liv jag lever här och ger mig ut i det stora okända. Läskigt? Javisst. Nervöst? Ni anar inte. Sorgligt? Oh ja. Det kommer att bli så svårt att lämna alla - min fantastiska familj och mina underbara vänner, för även om jag kommer tillbaka så är 10 månader en väldigt lång tid. Jag kommer att sakna er ska ni veta. Som tusan.
Ända sedan avresan började närma sig (ja egentligen ända sedan jag föddes) har tiden bara rusat iväg. Det känns som nyss jag satt och försökte bestämma mig vilket land jag ville åka till. Det känns som igår jag fick min värdfamilj. Och jag har fortfarande inte riktigt hunnit greppa att Luisa faktiskt är här, och att det redan känns som om vi har känt varandra länge. Att det bara är en vecka kvar tills jag åker och att den veckan förmodligen kommer att flyga fram försöker jag ignorera, för det är fortfarande så mycket jag vill hinna med innan jag åker, så många jag vill hinna träffa.
Men å andra sidan är jag så sjukt taggad, upprymd och glad att jag om exakt en vecka har lämnat mitt nuvarande liv bakom mig och sitter på ett flygplan på väg till Heathrow. Denna resa, detta äventyr med alla upplevelser och lärdomar som jag kommer att få är trots allt en länge och väl vårdad dröm som äntligen går i uppfyllelse. Jag är så glad att jag fått chansen att förverkliga min dröm, och jag kommer att anstränga mig till det yttersta för att få ut så mycket som möjligt och göra det bästa av detta år. Även om det innebär en hel del hemlängtan, saknad och svårigheter så är jag helt övertygad om att det är värt det!
Idag ska vi göra stan - både jag och Luisa har en del saker att inhandla. Sedan väntar tjejkväll med härliga vänner, mys!
Puss o kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar